Det finns många spår av mänsklig aktivitet i Knardrup-området från alla perioder då området var bebott. Längs Værebroån nära Knardrup har man hittat spår efter de första jägarna som levde för 15 000 år sedan, och efter denna tid, dvs. från hela den jägar- och jordbrukande stenåldern, bronsåldern och järnåldern, finns det många spännande fynd från området. Under tidig medeltid, under första hälften av 1100-talet, byggde familjen Hvide en fastighet där Knardrupgaard nu ligger. Familjen förlorade egendomen i samband med mordet på Erik Glipping i Finderuplade 1286, då kungamakten tog över gården och dess mark- och sjöområden. Kungen skänkte senare egendomen till kyrkan som omvandlade gården till ett cistercienserkloster. Vid reformationen 1536 tog kronan åter över egendomen, men överlät den till Köpenhamns universitet. Egendomen återfördes senare till kronan, som rev klostret omkring 1561 och använde byggnadsmaterialet till att bygga Frederiksborgs slott. I området låg sedan byn Knardrup med sina 5 gårdar. En av gårdarna var Knardrupgaard. Efter en förödande brand 1957 byggdes Knardrupgaard upp igen i den form den har idag.
Vår kunskap bygger på arkeologiska fynd, historiska källor och Nationalmuseets utgrävningar 1919, 1936 och 1940.
Detta är en plats med en stark känsla av historia!
Avelsgård eller Borg
Under första hälften av 1100-talet byggde antingen Skjalm Hvides son Ebbe Skjalmsøn eller hans son Sune Ebbesøn den första fastigheten där Knardrupgaard nu ligger. Historiker anser att det är mest troligt att Ebbe Skjalmsøn var byggmästaren. Man tror också att Ebbe Skjalmsøn kan vara Ebbe av Bassetorp, som byggde det mäktiga stentornet i Bastrup inte långt från Knardrup. Vattennivån i området var cirka 2,5 meter högre än idag. Området där gården byggdes var därför en stor holme på cirka 15 hektar, omgiven av vatten och med endast en smal landförbindelse söderut. Första delen av 1100-talet var en mycket turbulent tid i regionen med många krigshandlingar. Det var med goda skäl som man valde en plats som var lätt att försvara. Varken arkeologiska utgrävningar eller historiska källor kan avgöra om egendomen var befäst med ett försvarstorn. Men det fanns goda skäl att göra det. Man kunde segla till gården längs Værebroån. Det har grävts ut byggnadsrester som kan tolkas som en kaj. Historiska källor och utgrävningar visar också att en romansk stenkyrka tidigt byggdes som en del av fastigheten. Det är därför som den lilla sjön vid Knardrupgaard kallas Kirkesøen.
I dag är en så kallad rosettsten av granit, som med all sannolikhet härstammar från kyrkan, inmurad i väggen på Knardrupgaards gård.
Familjen förlorade egendomen, som blev Kongsgård
I samband med mordet på kung Erik Glipping i Finderups ladugård 1286 dömdes Knardrup Hvite som medbrottslingar tillsammans med Marsk Stig m.fl. Detta ledde till att kung Erik Menved tog över egendomen, som blev ett kungligt gods.
De vita Jonstrupborna, som grundade Jonstrup i början av 1200-talet och byggde en gård på Søndersø, kom undan med mord och behöll sina egendomar.
Redan omkring 1324 bytte Knardrup egendom ägare igen. Kung Christoffer II, vars ägande av gården är osäkert, skänkte egendomen till cisterciensmunkarna i Sorøkloster. Munkarna flyttade in, men blev snart bortjagade av adelsmannen Junker Barnum Eriksen, som tog över egendomen. Barnum var släkt med Jonstrup Whites. Egendomen återgick dock till kronan omkring 1343, då kung Valdemar Atterdag konsoliderade den kungliga makten. Kungen gav tillbaka egendomen till munkarna i Sorø
Cistercienserkloster
Cistercienserna från Sorø bygger om Knardrupgården och uppför ett traditionellt cistercienserkloster. Klostret fick namnet Conventus Regalis Curiæ, eller i dagligt tal Kongsgårdens Kloster i Knardrup. De arkeologiska utgrävningarna visar klostrets planlösning, och av den ursprungliga egendomen finns i stort sett bara kyrkan i norr bevarad. Planlösningen visar ett typiskt cistercienserkloster med kyrkan i norr, munkarnas sovsalar samt samlings- och bönerum i öster. I söder var matsalen det viktigaste rummet och i väster låg lekbrödernas avdelning. I mitten av anläggningen låg den rektangulära klostergården, som på alla sidor omgavs av en täckt korsgång. Cistercienserna höll alltid fast vid denna klosterplan. Det gjorde det bland annat lätt för besökande munkar att hitta rätt. I området kring Knardrupgaard kan man nu hitta växter som är ättlingar till de örter och medicinalväxter som munkarna förde in i området. I övrigt finns det inga synliga spår av klostret i dag. Och ändå, om man tittar noga i mullvadshögarna på platsen är den utgrävda jorden fylld med rester av munkstenar, glaskeramik och benfragment.
Universitetsfastigheter och avveckling av dessa
Efter reformationen 1536, då klosterväsendet i stort sett upphörde i Danmark, återgick Knardrups egendom till kungen. Kronan skänker sedan klosteregendomen till Köpenhamns universitet som en inkomstkälla för universitetet. När det råder pest i Köpenhamn bor professorerna tryggt i klosterbyggnaderna. I samband med ett maktskifte tog kungen åter över egendomen omkring 1561. Byggnaderna revs då och byggnadsmaterialet användes för att uppföra kungens byggnader, bland annat Frederiksborgs slott i Hillerød.
Bondgård
På platsen byggdes sedan en bondgård som en del av de fem gårdar som utgjorde Knardrup by, som var kungens egendom och en del av rytteriet. År 1767, när rytteriet avskaffades, övergick Knardrupgaard som privat egendom med ett ärftligt arrende till bonden Jens Hansen med 10 tunnland mark. Med tiden fick fastigheten mer och mer mark och år 1900 hade fastigheten 186 hektar mark. Knardrupgaard brann ner 1957 och återuppbyggdes i sin nuvarande form på gårdens ursprungliga plats.